| 81 Kapitlet |
1 | För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
|
2 | Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
|
3 | Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
|
4 | Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
|
5 | Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
|
6 | Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
|
7 | »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
|
8 | I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
|
9 | Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
|
10 | Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
|
11 | Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
|
12 | Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
|
13 | Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
|
14 | O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
|
15 | Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
|
16 | De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
|
17 | Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
|