| 15 Kapitlet |
1 | En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.»
|
2 | Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser.»
|
3 | Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»
|
4 | Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge.»
|
5 | Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade till honom: »Så skall din säd bliva.»
|
6 | Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.
|
7 | Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning.»
|
8 | Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?»
|
9 | Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva.»
|
10 | Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.
|
11 | Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
|
12 | När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.
|
13 | Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.»
|
14 | Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.
|
15 | Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.
|
16 | Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»
|
17 | Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.
|
18 | På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:
|
19 | kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,
|
20 | hetiternas, perisséernas, rafaéernas,
|
21 | amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»
|